Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvärken herr Holger eller fm Helena voro vid Liuk
«ala, när dödsbudet kom. ’
Sedan drottningen tillsett, att budbäraren blifvit und-
fägnad, gick hon in i det rum, der hennes gemåls porträtt
hängde.
Hon sjönk på sina knän framför porträttet och sträckte
sina armar mot det sägande:
— Välsignadt vare ditt minne, dyre make! Gud, den
allsmäktige, gifve dig frid i sin himmel. Mycket har du
lidit, mycket har du brutit, men äfven mycket älskat. —
Haf tack för all din kärlek. Gud, som ser till hjertat, tage
-dig på sina armar och före dig i de saligas boningar. —
Farväl, dyre make. Vi träffas deruppe i de ljusa bonin-
garna.
Drottningen kände sig lycklig i medvetandet af, att
konungen var död. Nu kunde ingen vidare plåga honom.
Nu var det frid, nu hade hans oroliga ande fått hvila.
Hon anlade djup sorgdrägt och sådan bar hon sedan,
så länge hon lefde.
Men hon var dock glad. Hennes milda sinne hade
inga anklagelser att göra henne och hon njöt af den akt-
ning, som folket skänkte henne.
o
Ater hafva några år gått till ände.
Fru Helena hade gifvit sin man ännu två barn och
Bolla hade fortfarande kunnat vara amma åt dem; ja, hon
hade kunnat vara det tre gånger, om så behöfts, ty hon
hade födt tre barn under samma tid som fru Helena gifvit
lifvet åt två.
Riddarens och väpnarens barn lekte tillsammans och
vid högtiderna kommo de alla till Liuksala. —
Det var midsommarafton.
På en stor plan vfd Liuksala hade en majstång blifvit
rest och hela barnskaran dansade deromkring tillsammans
med godsets folk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
