- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
951

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 951 —
son Ryde till Waxäng, hvurs egor mött© Mälsåkers, att
han skulle sköta gården för junker Eriks räkning, till dess
att den unge slottsherrn hunnit bli så stadgad, atthansjelf
kunde öfvertaga befälet öfver sina många underhafvande.
En dag sutto fru Malin och junker Erik på slotts-
trappan vid Mälsåker, då junkerns båda vindthundar bör-
jade häftigt skälla, under det att de sprungo fram och åter
på borggården.
— Hvad kommer det åt hundarne, sade fru Malin.
Helt visst är det några gäster, de vädra.
Hvilka skulle de vara, käre Erik, invände fru Malin.
Det är numera så sällsynt att få se en gäst här vid Mäls-
åker allt sedan min älskade gemåls död.
Det är ej godt att veta, hvilka de äro.
— Jag tror ej, att några komma,
— Jo, det gör jag !
I detsamma smattrade en hornsignal vid vindbryggan.
— - Hör du moder.
— Jai Hvad det låter underligt, när man nu blifvit
van vid tystnad och stillhet. Jag har nu länge nog tyckt
mig lefva liksom inmurad i en graf.
Vindbryggan fälldes och öfver densamma redo en rid-
dersman och en borgfru följda närmast af en kraftigt bygd
väpnare, och efter honom redo tio beväpnade män.
Tiden var orolig och vägarna osäkra. Det var derför
nödvändigt för vägfarande att ha beväpnadt följe med sig.
Den lilla skaran galopperade muntert upp mot slotts-
trappan, framför hvilken den höll stilla. Riddaren kastade
tyglarne åt väpnaren och hoppade af sin häst samt skyn-
dade fram till sin gemål, hvilken han lyfte ur sadeln.
Det är — — det är -— — sade fru Malin stam-
mande. Men hon kunde inte fortsätta. Rörelsen qväfde
hennes röst.
Den unga, främmande borgfrun sprang emellertid hastigt
uppför trappan och ögonblicket derpå hade hon slagit sina
"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0955.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free