Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 914 —
Alla sägo sig omkring.
— Prokuratorn har gått, sade en röst.
- Han var rädd, sade en annan.
Jag säg, när han smög sig bort.
— Det onda samvetet dref honom ut.
Utlemna honom, Ers majestätI
— Ned med tyrannen I
— Ve, öfver honom 1
— Han har dragit olycka öfver staden!
— Sorg öfver landet!
Det är för litet! Han har dragit olycka öfver både
konung och land.
Man måste på konungens befallning bjuda tystnad i
salen, till den grad bullrande blefvo vredesutgjuteiserna
öfver den hotade prokuratorn.
Honungen var mycket dyster, och det syntes, att han
stred en inre strid med sig sjelf om, hur han skulle utreda
denna sak.
Hvart han såg i salen, lågo riddersmän på sina knän
och bådo honom utlemna Göran Persson, men han blef
■dock icke ense med sig sjelf, huru han i denna sak borde
handla, förrän drottningen steg upp af sin tron.
Han såg förvånad upp på den blida varelsen, som stod
•der vid hans sida i full kunglig skrud.
Afven du, min Karin? sade han i mild, men något
förebrående ton.
— Ers majestät, min höge gemål! Jag beder Eder för
Eder egen skull, för Edert hofs skull och ännu mer för
landets i sin helhet skull, utlemna Göran Persson till her-
tigarne!
Gud signe drottningen! ropade en stämma.
— Lyssna, Ers majestät, till den milda bönen af Eder
drottning, ropade en annan stämma ur hopen.
Honungen fattade en af drottningens händer och djupt
suckande sade han ännu en gång:
— Afven du, min Karin!
Från detta ögonblick tycktes konungens motståndskraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
