Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 844 —
och bön och tårrrne strömmade ur hans ögon när han
sade:
— Allernådigste konung! Om min son ej lidit skada
till lifvet, så vill jag af hjärtat Eders Majestät gärna till-
gifva allt; men är hans lif förspilldt så skolen I derför
svara mig inför Gud.
Detta svar var för hårdsmält för konungen.
Hans blodtörst vaknade ånyo och han sprang upp från
sin knäböjande ställning samt ropade under hot:
— Att jag visste detl I förlåten oss det aldrig! Der-
för måste äfven I dö!
Herr Svante ville bedja sin konung om försköning;
men konungen sprang ut ur fängelsehvalfvet, tillkallade
vakt och befallde, att de båda fångna herrarne skulle dödas.
Vakten hörsammade dock inte denna befallning.
Konungen blef allt mer och mer förvirrad och var nu
alldeles otillräknelig för sina handlingar.
Han slog fängelsedörren i lås och sprang bort från
Upsala utat vägen åtföljd af några få drabanter, hvilka
hade mycket svårt att följa honom i hans hastiga lopp.
Göran Persson och hans meningsfränder fröjdade sig
åt, hvad som inträffat och de skattade sig lyckliga öfver,
att det var konungen sjelf, som hade dödat herr Nils Sture.
Den på adeln hatiske prokuratorn var nu fast beslu-
ten att söka förmå konungen att fortsätta med blodsdåden.
Men prokuratorn fick en svår motståndare i konung
Eriks gamle lärare, Dionysius Beurreus, hvilken i stället
sträfvade efter att skydda sin konung emot de onda ansla-
gen och. ville söka att väcka honom till besinning.
Da .Beurreus fick kunskap om, att konungen flytt ur
Upsala och fått veta, åt hvilket håll han gått eher rättare
sagdt sprungit, skyndade han efter samma väg och han
lyckades äfven att upphinna konungen på ett gärde vester
om Alsike by.
Då den gamle mannen med andan i halsen hunnit
fram till konungeD, gjorde han honom i djupaste under-
dånighet allvarliga föreställningar om, att konungen borde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
