Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
838
»Vi kunna eder icke förhålla vår käre frände, gref Svante,
att ändock det fast häftigt varit för oss berättadt, att I
skulle åstunda, att vi skulle komina oss lif och lefverne
och all annan välfärd af, så hafva vi dock icke kunnat för-
märka annat, än att det af begges våra fiender eller af-
undsmän varit upptänkt och diktadt till eder och edra barns,
så ock vår och hela Sveriges rikes skada och fördert. Men
efter det vi aldrig hafva åstundat någon svensk adelsmans
lif och lefverne eller högsta fördert, mycket mindre gerna
velat, att I, som ären oss nära anförvandt, skulle komma
utan någon olycka och förderf, så vilja vi härmed hafva
lofvat eder att eder eller edra barn icke skada till lif
eller ära, huru onda menniskor må dikta fel och brott på
eder. Gör väl och varna oss för våra ovänner och sök icke
vår skada, utan kom ihog, att vi önska eder rättfärdighet
och unna eder allt godt. Erik »
Herr Svante svarade på detta bref med försäkringar
om trohet och han sade sig aldrig hafva sträfvat efter
konungens lif utan städse velat såsom en äkta riddersman
stå vid sin konungs sida.
Emellertid hade riksdagsförhandlingarne tagit sin bör-
jan och Göran Persson, hvilken fruktade, att konungen
skulle bli bevekt att öppna Sturarnes fängelse, skyndade
att inför ständerna anklaga fångarns och han framlade så-
som bevis för sitt påstående skämtbrefvet från Sieward
Kruuses bröllop.
Ständerna, som inte hade sig bekant, huru brefvet till-
kommit, trodde Göran Perssons ord och domde Sturarne
till döden.
Konungen kunde emellertid inte fullt öfvertygas om,
att denna dom var rättvis och den 24 maj begaf sig Hans
Majestät i egen person till fängelset fullt och fast besluten
att befria fångarne.
Han gick in i det hvalf, der herr Svante Sture och
herr Sten Eriksson Lejonhufvud sutto fängslade samt ka-
stade sig på knä för dem och utropade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
