Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
764
— Nåd I bad fortfarande jungfru Helena.
Vid helvetets eld! utropade konungen och steg upp.
Du vill göra mig till tyranni Du hatar adeln, du ofrälse
kreatur, som jag af nåd lyft upp på en hög plats i
samhället! Du vill förgöra allt, hvad adel heter och genom
dig blir jag en ny Kristian Tyrann! Guds dödi Stort är
ditt ansvar för nutid och häfd, Göran Persson. Sjelf är du
en bödel och du vill sätta bödelsyxan äfven i din konungs
hand. — Men du har spelat ut din roll, Göran! Du har
förlorat din makt öfver din konung! Jag har trott dig för
mycket! Jag har trott, att en ofrälse man, som af konungs-
lig nåd blifvit lyft öfver hufvudet af blomman af rikets
adel, borde vara ödmjuk och rättänkande. Men du har or-
mens list i din själ och ormens gift på din tunga! Akta
dig, Göran! Ett ord af mig kan störta dig ned i den mör-
kaste afgrund — och folket skall då kasta sig öfver dig
och slita dig i stycken! Akta dig!
Han stampade åter.
Nådigste konung, började Göran Persson, men han
fick ej fortsätta, ty konungen afbröt hans tal genom att
ropa:
— Tig!
Göran Persson visste af erfarenhet, att det var farligt
att reta kung Erik. Och han hade alla skäl att frukta för
sig sjelf, så länge Karin Månsdotter hade någon makt med
konungen. Han visste med sig sjelf, att han var till ytter-
lighet hatad af folket och han insåg, att han, om konungen
verkligen skulle upptändas af allvarlig vrede mot honom
och lemna ut honom, skulle bli af folket på det ohyggli-
gaste massakrerad. Han sade derför ej vidare ett ord, när
konungen nu befallde honom att tiga I stället stannade
han i en ödmjukt bugande ställning framför sin konung
och vän, hvilken för tillfället var uppretad.
Konungen läste igenom domen. När han slutat denna
läsning knöglade han hop papperet och kastade det för pro-
kuratorns fötter sägande:
— Denna dom skrifver jag aldrig under.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
