- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
735

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

735 —•
— Befall! Och jag går i döden för min junker och
hans käresta, förklarade Torsten.
— Befall! Och jag vill utföra allt, som länder min
jungfru till gagn, så långt mina krafter räcka, sade Bolla.
— I ären lycklig, jungfru Helena, lycklig i all eder
olycka, då I hafven tvenne så trofasta vänner vid eder
sida, sade Karin Månsdotter.
— Jag vet äfven att uppskatta denna vänskap och
trohet, sade jungfru Helena. Jag ser i dessa tvenne men-
niskor icke tjenare, utan vänner, icke underordnade, utan
jemnbördiga. De ha varit underordnade; men trofastheten
och vänskapen hafva lyft dem till jemnhöjd med mig.
Och när hon sagt detta, räckte hon hjertligt sina hän-
der åt Torsten, som bockade sig vördnadsfullt och åt Bolla,
hvilken neg till golfvet.
Karin Månsdotter pressade sönder en tår i sitt ena
öga, när hon såg detta och hörde jungfruns ord. Hon
sade intet. Hon tryckte blott deras händer på ett hjert-
innerligt sätt.
Några timmar efter detta samtal var Karin Månsdotter
inne hos konungen. Han hade kallat henne och hon hade
enligt sin vana skyndat att hörsamma kallelsen.
När hon gick, sade hon till jungfru Helena:
— Om jag kallar er, stolts jungfru, så kom till konun-
gen och hjelp mig bönfalla honom för junker Holger.
— Derom behöfven I ej bedja mig, stolts jungfru,
svarade jungfru Helena. O, jag brinner af begär att få
på mina knän bedja konungen för Holger, den oskyldige,
älskade.
Karin nickade stillatigande åt jungfru Helena, hvilken
tillsammans med Bolla var i Karins våning.
Några minuter derefter inträdde Karin till konungen,
hvilken syntes vara dyster till sinnes.
Chicot satt hopkrupen i ett hörn af rummet och det
såg ut, som om han rufvade öfver felslagna förhoppnin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0739.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free