- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
706

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 706
och att med detsamma draga junkern under vattenytan, då
hans död vore gifven.
Det var förfärliga ögonblick för den arme junkern,
hvilken icke på något sätt kunde bli fri från säcken, all-
denstund denna sugit sig fast kring honom och fjättrat
hans lemmar.
— Helige Gud, skall jag då gå under nu, när jag väl
kommit ur mitt fängelse, klagade han och gjorde de mest
förtviflade försök för att få sitt hufvud öfver säcken. Han
hade sin knif i handen, men han kunde ej göra sig nytta
af densamma, emedan säcken snott sig om hans armar, så
att dessa voro liksom omlindade med ett rep.
Äter kände han, hur han var nära att mista sansnin-
gen. — I nästa ögonblick skulle han sjunka till botten.
— Helena! suckade han. Gud beskydde dig, ädla
flicka! Vi ses aldrig mer i lifvet.
I detsamma kom hjelpen. — Det var den till fång-
vaktare förklädde fältskären, hvilken, sedan han hoppat i
strömmen, summit åt det håll, dit han sett säcken föras,
och nu kom junkern till hjelp.
Säcken hade kommit nära Käpplingelandet, när fält-
skärn hann upp den. Han förstod, att junkern inte lyckats
komma ur säcken och han. var nästan viss på, att junkern
nu var död. Emellertid grep han tag i säcken och sam
med densamma mot land. Det behöfdes endast några sim-
tag för att hinna dit och dessutom hjelpte strömmen till,
så att han kom hastigt fram och hann en stor sten, hvil-
ken låg en eller två alnar från stranden.
Der var så grundt, att han kunde stå på botten och
nu drog han fram sin knif och började sprätta upp säcken.
Detta gick jemförelsevis lätt och snart hade han jun-
kerns hufvud fritt öfver vattenytan.
Junkern var alldeles blå i ansigtet, hans ögonglober
voro nästan utträngda ur sina hålor och hela hans fysio-
nomi gaf vid handen, att han var död.
Men han var dock endast afsvimmad och hans kropp
var ännu ej fylld med vatten, som det är fallet med dem,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0710.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free