- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
668

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

668 —
— Aldrig mer skall jag bedja min konung om nåd för
någon; nu skall herr prokuratorn ostörd få föra sitt skräck-
regemente, — liten Karin skall ej mera tjena på unga kun-
gens gård.
Hon steg sakta upp från sin knäböjande ställning.
—- Karin! sade konungen åter.
— Farväl kung Erik! Gud vare Eder nådigI Låt mig
få omfamna min trogna kammartärna, innan jag för alltid
spärras in i ett hvalf, som skall bli min graf.
Konungen stod der blek som en bildstod och Karin
Månsdotter gick gråtande men med upprätt ställning förbi
honom och lemnade gemaket.
Först när hon var borta, kom konungen sig för att
tänka på, hvad som åstadkommit allt detta. Det var tu-
multet vid riddar Svante Holgersons till Hjortsberga fäng-
slande.
Hastigt drog han svärdsklingan ur skidan och slog den
mot en sköld, som hängde på väggen, att ett starkt klin-
gande ljud uppkom.
Ögonblicket derpå kommo från olika håll småsven-
ner in i gemaket och stannade djupt bugande vid dörrarne.
— Befall prokuratorn genast hit, sade konungen.
Svennerna skyndade ut för att utföra befallningen.
När de gått, lyssnade konungen för att höra, om tu-
multet ännu fortfor. ■
Han hörde intet oväsen, allt var tyst i slottet och det
föreföll honom, som om denna tystnad hade något hemskt
med sig.
Tumultet var verkligen slut. Riddar Svante Holgerson
och hans män hade efter en förtviflad kamp slutligen blif-
vit öfvermannade. Flera af riddarens män lågo blödande
på borggården, der äfven många af slottsfolket lågo för att
aldrig mera resa sig.
Utmattad af striden lät riddaren afväpna sig, sedan
han blifvit öfvermannad.
— Tack mina trappra gossar för Edert bistånd, sade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0672.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free