- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
605

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 605
ter sed att om aftDarne efter slutadt arbete slå sig tillsam-
mans kring dryckesbordet. Jag sade dem deremot, att det
var en osed och att det jemna pokulerandet och kannstö-
pandet utomhus var en orättvisa mot familjen, samt att det
oupphörliga berättandet af mer eller mindre opassande anek-
doter i längden verkade nedsättande för själens intelligens.
De menade, att mången, framstående man äfven hade för
vana att fördrifva sina qvällar vid dryckesbordet. — Allde-
les riktigt, svarade jag; det är inte blott familjen utan äf-
ven staten, som bestjäles på kraft och intelligens. — Då
blefvo de grofkorniga, jag blef förargad och gick min väg.
— Nej, min Anna, tala inte om utelifvet på ölstugor. Jag
anser det vara en nesa för vår tid. — Långt hellre dröm-
mer jag mig tillbaka till den tid, då vi sutto vid vår lilla
Karolinas säng och lekte med henne, till dess att hon slut-
ligen somnade in. Så vacker hon var, den lilla flickan, när
hon såg på oss med sina stora ögon och leende sade: »Gif
pappa en puss, mamma, det vill han så gerna.» Och när
hon sedan somnat, hur språkade inte vi tillsammans, läste
högt för hvarandra ur den heliga skrift, roade oss med att
betrakta småsakerna i vårt hem och uppdrogo perspektiv
för framtiden. Så vacker du då var och hur lyckliga vi
voro. — Jag kan verkligen inte fatta, att det fins menniskor,
hvilka anse lifvet i källarlokalernas qvalm för något »non
plus ultra» i njutning och behag. —- Men hvad går åt dig?
— Hvarför ser du på mig med så underlig min? Är du
inte af samma mening som jag?
— Jag tänker på flydda tider. — Hade du samma
grundsatser äfven då?
— Naturligtvis hade jag det. — Men det faller ju af
sig sjelf, att jag då lefde i helt andra förhållanden än nu.
— Då jag var ungkarl –––––-
— Då höll du till på ölstugor, å Gyllne Våfflan och i
källarlokaler.
— Jag medger det —
— Då hade du ditt särskilda bord om aftnarna i den
lokal, der du var stamgäst, inte sannt?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0609.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free