Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 537 ■
Hören, I englar, släpp qvinnan in
— När solen sig hafver rödnat —
Ty hon har lidit för synderna sin!
— Allt uti lunden gröna. —
I himmelen är bygd din stol
— När solen sig hafver rödnat —
Och ibland englar får du din ro.
— Allt uti lunden gröna. —
Gossarne slutade nu sjunga.
— Det var en vacker sång, sade Göran Helsinge. Här
han I en klipping, pojkar.
En af gossarne gick fram till den rike skepparen, som
lade en klipping i hans hand och då tyckte rike PehrKrä-
mare, att han inte ville vara sämre utan gaf gossen, äfven
han, en klipping.
De små sångarne tiggde ej, hvilket gjorde ett godt in-
tryck. Men betalade någon dem något för deras sånger, så
togo de emot, hvad de fingo.
Borgersmännen, i hvilkas lag Mårten Skinnare slagit
sig ned, kallade äfven gossarne till sig, så äfven junkrarne
och riddersmännen. Den ende, som ej gaf något, var Mår-
ten Skinnare.
— I hafven fått en god lön, pojkar, sade Sven Yin-
tappare. I sanning, I slippen inte härifrån, förrän I sjun-
git en visa till — till tack.
— Gören det, barn, sade gubben.
De båda gossarne skulle just till att sjunga en ny
visa, då en händelse inträffade, som gjorde, att de inte
kommo sig för dermed.
De började:
JFlickan gick — — — — —
Längre hunno de inte i sin nya sång, förrän under
stort buller och bång en riddersman kom ned i fader Svens
källare åtföljd af sin väpnare, hvilken stannade vid trappan
afvaktande sin herres befallningar.
— Guds frid, riddersmän, junkrar och borgare! utro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
