Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 533 —
att ingen hade något godt att säga om honom och han var
lika underkunnig om, att det var i hög grad farligt att tala
om den allsmäktige prokuratorn och att kalfatra hans oupp-
hörliga grymheter och blodsdåd, af hvilka, det tog man för
gifvet, konungen ej kände många förrän först efter, sedan
de voro gjorda.
— Sjungen nu, mina gossar, sade alltså Sven Vintap-
pare, hvilken skattade sig lycklig att ha de små sångarne
till hands nu. De skulle nog, menade han, dra uppmärk-
samheten till sig och derigenom skulle det farliga samtalet
afstanna.
De unga gossarne gingo något fram ur skuggan samt
började sjunga tillsammans:
Magdalena stod i grönan lund
—- När solen sig hafver rödnat —
Och sjelf Gud fader till henne kom.
— Allt uti lunden gröna. —
—- Sickna små sångare, utbrast Pehr i Porten.
Gossarne fortforo:
Magdalena, j>if mig vattnet rent
— När solen sig hafver rödnat —
Ty jag vet ingen källa ren.
— Allt uti lunden gröna. —
— De sjunga legenden om den botfärdige Magdalena,
sade Göran Helsinge.
Barnen sjöngo vidare:
Jag har ej bytta, jag har ej spann
— När solen sig hafver rödnat. —
Jag kan ej ge er dricka ur bara hand
— Allt uti lunden gröna. —
Hade du inte varit i manna-våld
— När solen sig hafver rödnat. —
På skulle jag druckit ur din bara hand
Allt uti lunden gröna. —
Magdalena svor sin konung båld
— När solen sig hafver rödnat —
Att hon aldrig varit 1 manna-våld.
— Allt uti lunden gröna. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
