Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 512 —
I detsamma kom riksrådet iklädd ryttardräkt ned i
aulan, der fru Malin och Erik mötte honom.
_ Hvart skall du rida, herre och man? frågade fru
Malin, som nog trodde sig veta, hvart färden gällde.
— Till Hjortsberga, svarade riddaren kort.
— Låt mig följa dig, fader, utropade unge Erik.
— Du?
— Ja, fader, jag kan föra min dart så godt som någon
annan och junker Holger skall inte ostraffad ha fläckat min
systers ära och vår ätts vapensköld.
— Du är en hurtig pojke! sade riksrådet.
_ Jag kan rida så godt, som den bäste sven och den
häst är inte skapad, som kan kasta mig ur sadeln! Låt mig
få följa dig, fader!
Riksrådet såg med välbehag på sin son, hvars käcka
uppträdande mycket fägnade honom.
— Kom, min son, du har rätta sinnelaget och skall
med tiden bli en värdig riddersman, sade han.
Gossen uppgaf ett rop af glädje och skyndade ur aulan
för att ikläda sig riddräkt, riksrådet tillsade en sven att be-
falla stallknektarne att sadla ung Eriks skymmel och leda
den upp på borggården; men fru Malin vred sina händer af
förtviflan och oro. Hon vågade dock icke att sätta sig emot
sin mans befallning och såg genom tårar kort derpå sin
son följa sin fader bort från slottet till häst. — Endast en
sven red efter dem.
__ Förbarma dig öfver oss, Herre Gud, och styr allt
till det bästa, bad fru Malin andäktigt och böjde smaknän
invid fönsterposten till det fönster, genom hvilket hon såg
sin man och son rida bort.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
