Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 488 —
Öfverallt spottade man åt dem och lade ut kors emellan
dem och stugdörren.
— Har då satans fördömda anhang svurit sig tillsam-
mans emot ossl dundrade Torsten. — Frysen I, stolts
jungfru?
— Nej, svarade jungfru Helena matt.
— Men I behöfven hvila. Guds död! Det fördömda
skrocket är lika fruktansvärdt, som vargarne. —
De kommo nu till en annan stuga och begärde att få
hvila öfver natten.
Torsten hade nu stigit af sin häst och satt Bolla upp
i sin sadel, hvaremot jungfru Helena blifvit upplyftad i
Bollas sadel.
Torsten ledde båda hästarne och Karo sprang i förväg,
skällande, så snart han fick se en bostad, på detta sätt gö-
rande de resande en vigtig tjenst, i det att han kallade
ut folk.
— Hvad ären I för några? frågade en qvinna i dörren
till den sist funna stugan.
— Vi äro resande, som söka härberge öfver natten,
för hvilket vi ärligt vilja betala, sade Torsten.
Men äfven denna qvinna spottade och lade käppar i
kors framför stugdörren, samt bad de resande draga så
långt vägen räckte och inte komma stugan när med troll-
dom och otäckstyg.
— Har ni då intet förbarmande! sade Torsten.
— Gå! befallde fiskarhustrun och spottade under be-
svärjelser.
— Gif rum för natten åt en uttröttad adelsjungfru och
hennes kammartärna. Jag skall gerna vara ute, blott de
la hvila under tak.
Gå, fördömda troll! svarade qvinnan och spottade
tre gånger.
— Vi äro menniskor af kött och blod, som nil
— Gå säger jag! skrek, fiskarhustrun och lade ett nytt
kors framför stugdörren. Gå! Gå!
— Haf förbarmande!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
