Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 486 —
hade ännu ej fullt dalat, då Torsten red upp på stranden
af den förut omtalade ön.
Den första, som de mötte, var en ung fiskare.
— Finns det någon stuga här i närheten, frågade Torsten.
_Ja5 min stuga ligger ett par stenkast härifrån, sva-
rade fiskaren. Men i natt blir ingen hemma på ön, vi
skola alla ut och fiska vid bloss på isen.
— Qvinnorna äro väl hemma ?
— Ja, de äro det; men de öppna ej för främlingar.
_ Vänd då om och befall er hustru, om I hafven nå-
gon, eller er tjenarinna, att ta emot oss, ge oss litet mat
och låta oss livila öfver natten.
_ Hvad åren I för landstrykare? sade fiskaren.
_ Vi äro ärliga menniskor och en adelsjungfru sitter
på min sadelknapp. Vargarne ha slitit sönder stolts jung-
fruns häst.
_. De fördömda vargarne, sade fiskaren. De öfver-
svämma vår ö och vi ha mycken möda att hålla dem från
vår boskap.
— Nå, följer ni med oss!
_ Skall väl göra det, kantänka, så framt I ej ären
några missdådare.
— Se vi ut som sådana?
— Ytan kan bedra, menade fiskaren.
— Se så, bråka inte.
— Men jag har intet bröd åt hästarne.
— Det fins väl att köpa.
— Viljen I köpa?
— Ja, visst!
.— Kom med då.
Fiskaren fick en mycket gladare uppsyn än tillförene,
då han fick höra, att han skulle få betaldt.
— Kom med då, sade nan.
De nödställda följde honom och snart skymtade mellan
träden en liten stuga.
— Här är mitt hem, sade han.
— Få vi ligga der i natt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
