Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 481 —
det att han med händerna borstade snön från hennes an-
sigte och kläder.
— Är hon stel?
— Ja, alldeles!
— Min Gud! Tänk, om hon frusit ihjäl.
— Du får stiga ur sadeln, Bolla.
— Ja!
Med ett hopp var hon nere på skaren oeh ledde fram
hästen till jungfruns sida.
— Jag skall hålla i hästarne nu, sade Torsten, gnid
du nu hårdt jungfruns ansigte oeh händer, Bolla.
Kammartärnan lemnade tygeln åt Torsten samt gick
fram till jungfrun, hvilken hon ifrigt gned.
— Att hon synes vara alldeles oskadad, sade Bolla,
undrande.
— Hon har nog fallit ur sadeln, innan vargarne kom-
mit fram och fått tag i hästen.
— Men hunden?
— Han har helt visst sprungit vida omkring och räd-
dat sig på det viset samt sedan kommit tillbaka och tagit
reda på jungfru.
— Det är ett ovanligt säkert väderkorn de ha, dessa
djur.
— Ja, de äro svåra att leda på vilospår.
Bolla gned, att svetten lackade på hennes panna och
under tiden gick Karo fägnande kring henne.
— Blir hon rödare? frågade Torsten.
— Ja!
— Tag då snö i händerna och gnid méd den.
Skall det vara bra?
.— Ja, det är det bästa, som finns, föt dem, som äro
förfrusna.
Bolla gjorde alldeles, som Torsten sade.
— Blir hon rödare? frågade han.
— Ja.
— Då kommer hon sig nog.
— Gud.vare pris!
Drottning Karin. 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
