Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 472 —
— Ja, jag ser
mitt märke der
långt borta. Vi
ha kommit åt si-
dan, dock ej så
mycket.
— Men jung-
frun, jungfrun!
— Hon är nog
uppslukad af var-
garne liksom hä-
sten och hunden.
— Hvart skola vi rida?
— Till Stockholm.
— Böra vi ej återvända till Mälsåker?
— Nej 1 — Dock, vill du göra det, så må du det; men
jag rider till Stockholm, der min junker är i »prestekläp-
pens» klor tack vare den fördömde riddar Gustaf Stensson.
-— Innan jag kommer i galgen, skall jag dock straffa
honom.
— I galgen — Torsten?
— Jal Något annat har jag nu inte att tänka mig.
Riksrådet Eskil Torstensson skall anklaga mig för att ha tubbat
hans dotter att rymma från Mälsåker och för att jag der-
efter låtit henne omkomma. — Men jag fruktar ej döden;
mitt samvete är rent.
— Hvilken förfärlig tanke!
— Kom!
Torsten satte hästarne åter i gång och så redo han och .
Bolla i riktning mot Stockholm.
Det var en af de härligaste vinterdagar, man kunde
tänka sig. Ej en molntapp fanns på himlen och solen
prunkade skön och härlig. — Men i de ridandes hjertan
var det natt, en dystrare natt än den, som i naturen före-
gått denna härliga dag.
De voro alldeles tysta, der de redo bredvid hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
