Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425 —
sig till festen, å hvilken naturligtvis konungen, hertigen och
prinsessan Cecilia drogo allmänna uppmärksamheten till
sig, hvilken dock hade en ännu lifiigare brännpunkt näm-
ligen Karin Mänsdotter, den sköna men Blyga kungliga fa-
voriten, hvilken vid tornéringen satt till venster om prin-
sessan Cecilia och till höger om jungfru Helena Eskilsdotter.
De tre unga qvinnorna utgjorde ett outsägligt skönt
klöfverblad och buro olika färger, sålunda var prinsessan
Cecilias drägt röd och brun, Karin Månsdotters gul och blå
samt jungfru Helenas svart och hvit och alla dessa färger
buros äfven af olika deltagare i tornéringen.
Junker Gustaf Stensson var klädd i hvitt och svart och
skulle således försvara jungfru Helenas färger.
Det vore allt för vidlyftigt att här skildra tornéringen
i sin helhet eller delvis och vi inskränka oss derför att
nämna, att junker Gustaf denna gång lyfte tre motståndare
ur sadeln och bräckte två lansar.
Han hade således för sin del gått ur täflingen med se-
ger och erhöll af jungfru Helena segerkransen samt blef
på stället af konungen slagen till riddare.
Jungfru Helenas ögon tårades, då hon tänkte på jun-
ker Holger, hvilken icke vid detta tillfälle fick vara med
och täfla och hon var viss om, att äfven han skulle ha för-
värfvat sig de gyllne sporrarne och riddarkedjan.
Och när hon så skulle öfverräcka belöningskransen åt
junker Gustaf — han hade då ännu ej blifvit slagen till
riddare — tårades hennes ögon och hon vände bort sitt
sköna ansigte. Hon ville inte se på honom, hvilken, såsom
hon med största visshet trodde, genom ett blodsdåd hin-
drat junker Holger från att vara med.
Karin Månsdotter såg jungfru Helenas rörelse och för-
stod den efter det förtroende, som hon fått. Hon lade sin
hand i jungfruns knä och klappade henne till bevis på sitt
deltagande lika mycket som till uppmuntran.
En tacksam blick bröt då genom tårdimman ur jung-
fru Helenas ögon och träffade Karins. De förstodo hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
