- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
411

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 411 —
— Ja — Eders — Eders — — —
.— Nej, nej, kalla mig inte så, utropade Karin, kalla mig
inte så. Jag är ingen upphöjd personlighet, fastän konun-
gens nåd har omvärft mig. Kalla mig helt enkelt: jungfru
Karin.
Och hon klappade jungfru Helena på hennes kinder.
— Vi skola bli goda vänner, fortsatte hon.
— Jag tackar — Eders–––-jungfru Karin för det
ordet, sade Helena, jag vet, att I ären så god.
— Tack för det ordet igen, jungfru Helena. Den hög-
sta glädje, någon kan göra mig, är att säga, att jag är god.
Jag vill vara god. — Men hur vet ni, att jag är det var
det blott ett smickrande ord, då må ni taga det tillbaka.
— Nej, jungfru Karin, det var intet smicker. Jag
känner er godhet. Junker Holger Svanteson Grip på
Hjortsberga har berättat mig det.
— Junker Holger Svanteson?
— Ja!
— Jag vet mig ej känna den junkern.
— I hafven dock talat tröstande ord vid honom, då
han vid tornéringen i Stockholm blifvit lyftad ur sadeln
och gick miste om sina riddarsporrar.
— Ah, nu mins jag! Det var den ståtlige junkern
med det vackra utseendet, junker Gustaf Stensson goda vän
och stallbroder.
När Karin Månsdotter nämnde Gustaf Stenson som
Holger Svantesons vän, strömmade allt blodet jungfru He-
lena till hjärtat och ur hennes ögon började det att sippra
stora tårar.
—- Ni gråter, jungfru Helena! utropade Karin.
4s Förlåt mig, det var blott en svaghet, en, en–––-
— Nej, en sorg hvilar på ert hjerta, stolts jungfru.
— Kanske gör det det, men derom är ej rätt att tala,
den måste gömma sig i hjärtats djup.
— Vill ni inte anförtro mig, hvad som ligger så tungt
på edert hjärta?
Jungfru Helena skakade på sitt hufvud.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0415.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free