Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 402 —
sprungo åt hvar sitt håll med budskapet, som kort derpå
nådde herr Eskil, hvilken störtade ned från de kungliga
rummen.
Han träffade på vaktaren.
— Kommer kungen? frågade han Eskil.
— Fuller visst tror jag det, svarade denne.
— Är folket till hands vid vindbryggan.
— Jag menar, att vindbryggan ej behöfver röras, sva-*
rade vaktaren tryggt.
— Hvad menar du, karl! utropade herr Eskil. Skall
ej vindbryggan sänkas för vår nådige konung?
— Konungen kommer sjövägen.
— Ah!
— Fem präktiga galejor nalkas med kraftiga årtag
norrifrån och ingen annan än en konung kan ha sådan
prakt, som dessa galejer utvisa.
— Från sjösidan kommer han?
— Jal
— Ila till vindbryggan och tillsäg piparne och puksla-
garne, som jag befallt der skola vara till hands, att de ge-
nast begifva sig till stranden för att under musik mottaga
vår nådige konung.
Vaktaren skyndade att utföra ordern.
— Hustru, Helena! ropade riddar Eskil. Kommen med
mig till stranden för att mottaga vår nådige konung!
Emellertid hade Bolla och den andra tjenarinnan spridt
üt konungens ankomst och detta hade till följd, att en
massa folk sprang fram emot vindbryggan i hopp om att
få se ståten.
Då nu vaktaren äfven kom dit och a herr Eskils väg-
nar befallde piparne och pukslagarne att skyndsamt begifva
sig ned till stranden, lydde dessa genast ordern och allt
folket lemnade straxt sin plats vid vindbryggan.
Det var detta, som hertigen undrade öfver.
Snart kom emellertid herr Eskil in i aulan, der hertigen
var, sägande:
— Eders hertiglige nåde! Min tornvaktare har gifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
