Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 338 —
Närande dessa tankar gick han emellertid till sängs,
låg och funderade på saken och somnade slutligen in.
Morgonen derpå fick han veta sammanhanget. Gran-
narna berättade honom adelsmannens puts.
Skräddaren blef rasande — men alla skrattade åt ho-
nom och konungen sjelf skrattade, när han fick höra be-
rättelsen om detta löjliga bedrägeri. —
När herr Rudolf slutade denna kostliga historia brast
hertigen ut i ett skallande gapskratt.
— I ären den lustigaste kamrat, jag på länge träffat,
utropade han. Tre ting äro alltid vissa. Låt mig höra en
tredje bit. I hafven talat om en engelsman och en frans-
man, hafven I nu en bit om en tysk?
— Nej, Eders furstliga nåde, men väl om en italienare.
— Det papistiska rackarföljet; Italien är jag inte god
på, men låt dock höra.
Och herr Rudolf var genast till hands med att berätta:
— En gravör i Rom hade en ovanligt skarp syn.
Hans inkomster voro ganska knappa och han arbetade
för hvem som helst.
En dag kom en högst underhaltig poet till honom med-
förande ett skaldestycke, som han ville dedicera till hans
helighet påfven och beställde påfvens porträtt med anhållan,
att det måtte bli mycket väl graveradt framför poemet.
Konstnären åtog sig arbetet men med vilkor, att han
skulle få vara närvarande, när skaldestycket öfverlemnades
till hans helighet.
Detta biföll poeten.
»Hur kommer det till», sade påfven, sedan han som
hastigast sett igenom verserna, »att denna högst vanliga
poesi åtföljes af ett så utmärkt graveradt mästerverk.
Hvem har utfört det?»
Nu trädde gravören närmare och sade:
»Det är jag!»
Poeten stod helt handfallen, när hans helighet genast
lät gifva gravören ett tusen zechiner.
Nu tog den godsinnade gravören till orda, sägande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
