Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 321
— Gråt inte, flicka! röt Torsten. Jag behöfver härda mig,
och jag tål inte vid några förvekligande tårar.
— Torsten, Torsten, gör dig inte olycklig.
— Håll tyst med det der pratet.
Du vinner intet med att utgjuta blod!
MMJo, min herre blir hämnad.
— Kanske du misstänker en oskyldig!
-Nej.
— Dd fördert’var blott ditt lif.
—-i Det är inte stor skada.
— Junkern skall sakna dig, om han får lefva.
— Tack, för det ordet, Bolla! Det stärkte mig just i
min föresats att hämnas min herre. Den största lön, som
en tjenare kan få, är att bli saknad.
—■ Du talar så underligt, Torsten. Jag förstår dig inte.
Junkern behöfver dig — — :
‘— Ja, just nu till hämnd!
— Han behöfver dig alltid.
— Himlen vet, om junkern mer kommer upp och får
en rustning på sig.
— Men om han gör det och du är hängd?
— Då skall han skaffa sig en annan väpnare och
tänka: Den lymmeln Torsten var en bra pojke. Han fick
också en hög plats att dö på — han skall mena galgen.
— Torsten, skämta inte på detta sätt!
— Jag talar rama allvaret.
— Torsten!
V *—;Nå? Ar det ännu mera?
• — Hvad skall det bli af — mig, när du är borta?
Väpnaren tog darten, som han höll på att slipa, från
stenen och såg på den lilla uppnästa men täcka flickan,
hvilken sagt dessa ord med ett tonfall, som lät så mjukt
och hjärtegodt, att den bistre och robuste väpnaren kände
i sitt hjerta, som om han fått ett sting i detsamma.
— Af dig, Bolla? sade tian och lade ifrån sig darten.
— Ja!
- - Du behöfver inte dra slipstenen mera, pojke, sade
Drottning Karin, 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
