- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
313

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 313 —
Carl, som var mycket mån om, att allt katolskt och att all
ännu qvarlefvande öfvertro bland folket skulle aflägsnas ur
hans hertigdöme.
Så snart riddar Eskil hade till hertigen framställt sin
vördsamma bön, att hans nåde måtte bringa kyrkoherden
till förnuft, befallde hertigen, att såväl kyrkoherden som
läkeqvinnan skulle inställa sig för honom, der han satt på
slottstrappan och såg utåt Mälaren, under det att han sam-
talade med riddar Rudolf Björnson, hvars kraftiga gestalt
och rättframma sätt behagade honom särdeles.
Läsaren torde benäget erinra sig, att riddaren lagt bort
allt smicker, såsom han sjelf berättat och hvilket äfven var
fullkomligt sannt.
Riddar Eskil skyndade sjelf upp till junker Holgers
sjukrum och kallade ned presten och läkeqvinnan.
Båda voro beredvilliga att inställa sig inför hertigen,
liksom båda voro vissa om att vinna bifall’ af hans nåde.
Sinsemellan voro de nu som hund och katt och grä-
lade, att stickor och strå stodo om dem, så att riddar Eskil
fann sig nödsakad att ålägga dem tystnad, när de nalkades
slottstrappan.
Tanken på, att hertigen var i närheten, stäfjade deras
tungor slutligen och tysta blefvo de utförda på slottstrap-
pans öfversta platå.
— Hvad fören I för ett helvetes krakel, sade hertigen
barskt och såg än på kyrkoherden än på läkeqvinnan.
— Nådige hertig, jag gör endast min pligt som själa-
sörjare och förbjuder trolldom och signerier.
— Trollar du, käring? sporde hertigen läkeqvinnan.
— Nej, Eders höga nåde, svarade hon.
— Kyrkoherden påstår det.
— Hans vördighet kyrkoherden begriper med förlof
inte den saken.
— Tig, qvinna! utbrast kyrkoherden i sin ifver glöm-
mande, att han stod framför hertigen.
— I tigen sjelf, kyrkoherde, det är jag, som talar, sade
hertigen strängt och stampade i golfvet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free