Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 219 —
Jungfrun, hvilken förstod, att snabb handling var till
hälften hunnet mål, beslöt sig nu för att genast fly.
Hon gick derför ut på höganloftsbron.
Det var natt, men månen lyste klart mellan träd-
stammarne, hvilka kastade långa slagskuggor.
Hennes första tanke var att från högloftsbron gå ut på-
vinden och derifrån ned till den under liggande våningen,
hvarifrån hon borde kunna med mera lätthet praktisera
sig ut i det fria.
Men hon öfvergaf denna tanke lika fort, som hon fattat
densamma, af fruktan, att hon skall väcka någon af slotts-
folket, om hon trampade på .vindens tiljor och trappans steg.
Hon måste söka komma ned på marken direkt från
höganloftsbron. — Det var en bra höjd och hon ryggade
tillbaka för tanken att kasta sig ned. Hon hade inga rep
eller något, som kunde ersätta sådana och ej heller vågade
hon gå tillbaka in i jungfruburen och hemta sina lakanr
af hvilka hon skulle kunnat sno sig en bra lina. Hon
fruktade nämligen, att hon då skulle väcka hexan, hvilken
tydligen fått allt för litet af de giftiga bären.
Hon mätte åter med blickarne afståndet från högan-
loftsbron och till marken, då hon varsnade vissa utsprång
i väggen, hvilka kunde tjena till fäste för händer och fotter
under en klättring nedåt.
Darrande såg hon på utsprången och undrade, om hon
skulle våga betjena sig af desamma. Det skulle bli en
vådlig färd, det visste hon mer än väl och det var mindre
än föga utsigt till, att hon helskinnad skulle komma ned
på marken. — Utsprången voro dels ganska långt ifrån
hvarandra, dels voro dessa kullriga, så att det skulle vara
.mycket svårt att å dem få fäste för händer och fotter.
Slutligen segrade emellertid hennes kärlek till friheten
öfver alla betänkligheter och hon kastade sig öfver högan-
loftsbrons balustrad och satte foten på ett af utsprången.
Det var endast yttersta tåspetsen, som den stackars flic-
kan fick stöd för och hon insåg, att hon ovilkorligen skulle
falla till marken, om hon nu släppte taget om balustraden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
