- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
178

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 178
Endast några minuter derefter inträdde hon åtföljd af
Chicot i konungens rum.
Det bief en ljusning i konungens ansigte, då han fick
se den fagra tärnan, hvilken stannade vid dörren, der hon
neg djupt för sin konungslige beskyddare.
— Stig fram, Karin, sade konungen, jag har ett ord
att säga dig.
Hon gick förbi Göran Person, hvilken hon äfven hel-
sade, något som han icke tycktes märka, ty han helsade
inte tillbaka.
_ Det är mig sagdt i barndomen af min gamle af-
döde fader, sade konungen, att ett barn kan säga sannin-
gen bättre än äldre menniskor. Barnet är oförderfvadt, då
deremot de äldre menniskorna ofta äro mer eller mindre
skuldbelastade. Derför har jag kallat dig, Karin, du skall
i dag fälla utslaget öfver en ädlings vara eller icke vara.
Karin ryggade tillbaka för dessa ord; men narren, hvil-
ken gått fram i rummet och ställt sig bakom konungens
stol, gaf henne ett tecken, att hon skulle vara ståndaktig.
Göran Person såg detta tecken och skar tänderna af
raseri; men han vågade icke yttra sig i denna stund.
— Säg mig, Karin, sade konungen, skall jag gifva nåd,
eller skall dödsdomen gå i verkställighet?
— Dödsdomen? eftersade tärnan och hennes kinder
blefvo nästan liljehvita.
— Hör mig, Karin! Min prokurator, som har en stor för-
kärlek för galgar och stupstockar, fordrar, att en ädling,
som förbrutit sig, skall aflifvas.
En darrning genomlopp flickans kropp och sjunkande
på sina knän sade hon, under det att hon sträckte sina
hopknäppta händer mot konungen:
—- Gif nåd!
— Men om den anklagade är så brottslig, att han bör
lida dödsstraff?
— Gif nåd, herre konung, fortsatte flickan. Gud fa-
der i himlen gifver nåd åt sina syndiga barn på jorden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free