Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 86 —
någon gång gå ut och in genom en af hertigens dörrar till
förstugan, utan att hon fått tala vid honom.
I flera timmar hade prinsessan gått fram och åter utan
att något tecken märkts till lif från hertigens våning och
den stackars prinsessan, hvilken led af den starka kölden
i förstugan samt dessutom var så godt som alldeles fastande,
började redan att förtvifla om en lycklig utgång af det
värf, som hon åtagit sig, då plötsligt en af dörrarne till
hertigens våning öppnades helt sakta och narren kom ut.
Den dörr, genom hvilken han gick ut, var långt af-
lägsen från det ställe i förstugan, der prinsessan för till-
fället stod, hvarför hon kastade sin furstliga värdighet all-
deles åsido och började springa framåt för att kunna hinna
säga narren några ord, innan han lemnade förstugan eller
gick tillbaka in igen till sin herre, hvilken alltid led till sitt
lynne, då narren ej var hos honom.
Chicot, som narrens namn var, hade en ganska kort
kroppshydda, men han var dock proportionerligt växt och
den puckel, hvilken lian hade på ryggen, var alldes arti-
ficiel och aflägsnades från hans kropp på samma gång som
kläderna, i hvilka den var insydd.
Under sin vistelse på Kalmar slott hade hertig Erik
ofta haft till gäst sin nuvarande svåger, gref Edzard af
Ostfriesland och de båda unga och glada herrarne hade
trifts mycket väl tillsamman, hvarjemte gref Edzard uttalat
sin oförställda beundran för hertigens fina smak och hans
glada hof.
Det enda i det senare, som gref Edzard fann vara
klumpigt och otillfredsställande, var narrväsendet.
Hertigen bytte då narr; men den nye var lika tråkig
och otymplig som den förre, förklarade grefven, hvilken vid
utländska hof sett narrar i oändlighet och beundrat deras
smidighet.
— Tillåt mig att få skänka eder en narr, sade gref
Edzard en gång i Kalmar till hertig Erik, när frågan om
narrar åter kom på tapeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
