Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 75
Hertig Erik flammade upp ännu mera genom motstån-
det, som han rönte och han föll ut med allt större och
större häftighet, under det att grefven deremot bibehöll sitt
lugn och sin kallblodighet samt parerade hertigens alla stö-
tar. Men han gjorde sjelf inte ett enda utfall.
— Erikl Erik! Tänk på hvad du gör! ropade prin-
sessan alldeles utom sig af fasa och lika rädd för att gref-
ven skulle falla, som att hertigen skulle göra det.
Men hertigen hörde inte på henne utan blef allt mer
och mer förbittrad och striden blossade upp med en hätsk-
het, som i skrift knappast kan beskrifvas.
Den blef dock hastigt slut, derigenom att grefven slog
värjan ur hertigens hand.
Då kände hertig Eriks vrede inga gränser.
Han vände sig till sitt folk och röt, pekande på grefven:
- Stöten ned den skurken!
Men karlarne ville inte lyda denna förhastade befall-
ning utan dröjde med utförandet. Ett par af dem sjönk
på knä liksom för att be om nåd för grefven.
Men hertigen ville inte veta af någon nåd utan stam-
pade förargad i golfvet och skrek:
— Stöten ned honom, edra hundar!
— Erik! Erik! För Guds skull, för vår gamle faders
skull besinna dig! utropade prinsessan Cecilia förtviflad.
Dessa sista ord tycktes inverka på hertigen, ty han lug-
nade sig något och han befallde inte vidare, att grefven
skulle nedgöras utan tillsade i stället sitt folk, att det skulle
fängsla både grefvep och prinsessan.
Denna befallning blef åtlydd.
Karlarne rusade fram mot grefven, hvilken alltid sökte
att med sin kropp skydda prinsessan och han kämpade som
ett lejon mot öfvermakten samt lyckades att sticka ned en
af karlarne, hvilken fick ett värjstyng i halsen, så att han
tumlade till golfvet och uppgaf några rosslingar samt dog
inom ett par ögonblick. Hans ena pulsåder hade blifvit af-
skuren af värjspetsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
