Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 51
När han väl kommit utom slottsporten, sade den ene
vaktkarlen till den andre under ett muntert grin:
— Såg du?
— Jag är väl inte blind.
— Hertigen har någon liten knyppeljungfru, som han
skall besöka.
— Det ser inte olikt ut.
— De förnäma herrarne ha det bra förspändt, hvart
de komma.
— Måtte den lilla älskarinnan göra hertigens lynne bli-
dare till i morgon, än det varit i dag.
— Dertill säger jag ja och amen.
— Och måtte inga dumma borgare i morgon komma
och nedstämma det igen.
— Vi spetsa dem på våra hillebarder, om de våga att
titta hit.
— Topp, bror!
— En lustig tid är det i alla fall.
— Hummel hvarenda dag.
— Gref Johans män äro goda kamrater.
— Synd blott, att de så snart skola lemna Sverige.
— Tyst!
— Hvad är det? •
— Jag hör steg.
De lyssnade båda.
— Det är gref Johans väpnare och hans vänner.
— Ah, jag tycker redan, att jag känner min strupe
läskas af öl.
— Och mina öron höra lustiga historier i andanom.
Vaktkarlarne hade rätt. Det var gref Johans väpnare,
som nalkades, följd af ett par män, hvilka huro mellan sig
ett litet ölfat samt i de lediga händerna dryckeskärl.
— Hvem der? sade den ena vaktkarlen —■ dock så
tyst, att ingen obehörig skulle höra honom och han fällde
sin hillebard helt försigtigt.
— Goda vänner, svarade gref Johans väpnare.
Vaktkarlen höjde genast hillebarden och väpnaren samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
