- Project Runeberg -  Drömmens uppfyllelse /
254

(1916) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 254 —
dig alltse’n den dagen, då du i skolan slog sönder din griffeltavla
mot mitt liuvud.
— Jag kan inte begripa, hur du kunnat fortsätta att hålla av
mig, då jag ofta nog burit mig så dumt och enfaldigt åt, sade Anne.
— Jag försökte nog också att sluta, må du tro, svarade Gil-
bert helt uppriktigt, inte därför att du var vad du nyss kallade
dig, utan därför, att jag var säker på, att det inte längre fanns
några utsikter för mig, sedan Gardner trätt upp på skådeplatsen.
Men jag kunde inte höra upp — och inte heller kan jag säga dig,
vad det betydde för mig att i två års tid gå och nödgas tro,
att du skulle gifta dig med honom, och varenda vecka få till
livs utav beskäftigt folk, att din förlovning med det första skulle
eklateras. Och jag trodde det naturligtvis, ända tills en välsignad
dag, då jag fått lov att sitta uppe en stund efter nervfebern.
Då fick jag ett brev från Phil Gordon — eller rättare sagt Phil
Blake — och däri sade hon mig, att det alls ingenting var mellan
dig och Roy, och hon rådde mig att »försöka på nytt». Efter den
dagen häpnade doktorn över, hur fort mitt tillfrisknande gick.
Anne skrattade — men sedan skakades hon av en rysning.
— Aldrig kan jag glömma den natten jag trodde du låg
för döden, Gilbert. O, då stod i en hast allting klart för mig
.— då begrep jag — och jag trodde det var för sent.
— Men det var det inte, lilla älskade, Ack, Anne, nu draga
vi ett streck över alla gamla missförstånd — nuet ger oss ju
den rikaste ersättning. Och vill du som jag, så fira vi i all framtid
den här dagen som en bemärkelsedag, en sådan härlig gåva har
den givit oss.
— Det är vår lyckas födelsedag, sade Anne vekt. — Jag har
alltid älskat Hester Gardens trädgård, och hädanefter kommer
den att bli mig ännu kärare än förr.
— Men jag får bedja dig ha tålamod med mig, Anne, sade
Gilbert i allvarligare ton. — Tre år drar det om, innan jag avlagt
min läkareexamen. Och inte ens då kommer det att bli några
sidengobelänger och marmorhallar.
Anne skrattade.
— Jag bryr mig varken om sidengobelänger eller marmorhal-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dromuppf/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free