Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 220
säga, att hennes valspråk var: »Skriv aldrig en rad, som du
inte ville ha uppläst vid din egen begravning». Det kan du
gärna lägga på minnet, Anne, om du nu ska slå dig på vitter-
het. Fast när jag rätt tänker efter, fortfor tant Jimsey med
förbryllad uppsyn, så skrattade Elisabeth alltid, när hon sa’ så
där. Den flickan hade så lätt för att skratta, att jag inte be-
griper, hur hon någonsin kom att bestämma sig för att bli
missionär. Jag är tacksam att hon gjorde det — jag bad till
vår Herre, att hon skulle välja det kallet — men o, vad jag
önskar, att hon aldrig gjort det.
Så talade tant Jamesina, och samtidigt undrade hon, varför
alla de flamsiga flickorna brusto i skratt.
Annes ögon strålade hela den dagen, medan ärelystna lit-
terära planer spirade fram och togo gestalt i hennes hjärna. Den
glada stämningen följde med henne till bjudningen hos Jennie
Cooper, och ej ens åsynen av Gilbert och Helen, som gingo
ett stycke framför henne och Roy Gardner, ägde makt att för-
dystra den. I de regioner, där hon befann sig, var hon dock
icke så höjd över jordiska småsaker, att hon inte gav akt på,
att Helen hade alldeles för höga klackar och att hon gick fult.
— Men Gilbert tittar väl bara på hennes ansikte. Kortsynt
som alla karlar, tänkte Anne spefullt.
— Är du hemma lördag eftermiddag? frågade Roy.
- Ja.
— Min mamma och mina systrar tänkte sig upp på besök
till dig, sade Roy lugnt.
Anne genomilades av en underlig känsla — närmast liknande
obehag. Hon hade aldrig förut sammanförts med någon medlem
av Roys familj, och hon förstod, att hans meddelande hade en
viss innebörd. Med en förnimmelse av beklämmande oro tänkte
hon på, att avgörandets stund måhända var i annalkande . . .
— Det ska bli roligt att få göra deras bekantskap, svarade
hon litet lamt — och så undrade hon, vari roligheten egentligen
komme att ligga. Men visst borde hon vara glad över att bli
presenterad för Roys närmaste anförvanter och så mycket som
möjligt söka framstå till sin fördel. Nu gällde det alltså att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
