Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 171 —
— Voie jag så ung som du, skulle jag bestämma mig för
parken, sade tant Jamesina och kittlade Josefs gula örsnibb
med en strumpsticka.
Jag ti odde du gjoide anspråk på att vara lika ung som
någon av oss, tant? skämtade Anne.
— Jalia, i min själ. Men mina fortkomstledamöter äro inte
så unga som era. Gå du ut och hämta lite frisk luft, Anne.
Jag tycker du ser litet blek ut om nosen nu på senaste tiden.
Sol och vind ger rosor på kind.
— Jag går väl ut och går då en stund, sade Anne litet
håglöst. Jag känner miginte sa upplagd för husliga nöjen
i dag. Jag vill känna mig ensam och fri -— ta ut stegen och
fylla mina lungor. Parken ligger folktom, för alla människor
är borta och ser på fotbollstävlingen.
— Varför har du inte gått dit?
— ’Ingen bjöd mej, sa flickan’ — ingen utom den där lille
äcklige Dan Ranger. Med honom går jag då ingenstans, men för
att inte såra ha-ns små superfina känslor sa’ jag, att jag inte
alls tänkte gå på tävlingen. Och nu får det vara. Fotboll
roar mig inte ett smack i dag.
— Gå du och hämta lite frisk luft, uppmanade tant Jame-
sina. — Men ta med ditt paraply, jag tror vi få regn. Reuma-
tismen sätter åt mitt arma ben.
— Bara gamla gummor får ha reumatism, tant lilla.
— Vem som helst kan få reumatism i benen, Anne. Men det
borde vara gammalt folk, som har reumatism i själen. Gud
ske lov, sådan har jag aldrig känning av. Får man reumatism
i själen, kan man lika väl gå till snickarn och beställa sin
likkista.
Det var november — månaden med purpurröda solnedgångar,
bortdragande flyttfåglar, brusande sorgesånger från havet och
lidelsefull suckan i furornas kronor. Anne strövade av och an
under höstlikt drivande, gråa skyar, i fjärran skymtade hon en
strimma av det blekt och blankt speglande havet. Hon ville
låta den friska vinden sopa rent i sin själs innersta gömslen —
det kändes, som om spindelväv lägrat sig därinne ... En för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
