Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 138 —
»tjället» i Redmond, dess hemtrevliga öppna spis med den spra-
kande brasan, tant Jamesinas skälmska och förstående blickar,
de tre kurrande kattorna, flickornas muntra pladder och de
trevliga fredagsaftnai na, då kamrater från högskolan tittade in
för att språka i alla möjliga ämnen.
Anne kände sig ensam och gick smått och långleddes.
Hjärtevännen Diana måste under hela jullovet hålla sig inomhus
på grund av svår snuva och bröstvärk. Hon kunde sålunda
inte komma till Grönkulla, och Anne kunde sällan komma till
Tallbacken, ty den vanliga vägen genom Spökskogen låg full a\
manshöga drivor, och den längre omvägen över den nu frusna
Mörka, speglande vågen beredde nästan lika stora svårigheter.
Ruby Gillis slumrade under det vita täcket på kyrkogården, Jane
Andrews var bunden vid sin skola långt borta på någon prärie
västerut. Den ende trofaste var Gilbert, som varenda eftermid-
dag, så vida det var någon möjlighet, kom pulsande i snön upp
till Grönkulla.
Men Gilberts besök voro ej som förr i världen. Anne nästan
fruktade’ för dem. Man bragtes så ur sin jämnvikt, när man
mitt i en plötslig paus tittade upp och såg Gilberts klara bruna
ögon riktade på en med ett oförtydbart uttryck i sina allvar-
liga djup, och ännu mera förstämd blev man, när man kände,
att man blev blossande röd och förlägen inför denna stadiga
blick, precis som om — ja, som om . . . Det var fasligt be-
svärande. Anne önskade sig tillbaka till tjället i Redmond, där
det alltid fanns någon i närheten, som kunde rädda en ur en
pinsam situation. På Grönkulla brukade Marilla, så fort Gilbert
kom, samla ihop sitt pick och pack och gå in till fru Lynde,
och tvillingarna tog hon med sig, trots Annes försök att hålla
dem kvar. Denna manövers innebörd var så klar och tydlig,
att stackars Anne våndades invärtes i vanmäktigt raseri.
Men Davy hade all anledning att fröjda sig åt livet. Han
njöt av att få gå ut på morgonen försedd med skovel och kvast
och röja undan snön längs vägen till brunnen, vedboden och
hönshuset. Han frossade på smakbitar av de julrariteter, som
Marilla och fru Lynde i ädel tävlan gjorde i ordning för Annes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
