Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 135 —
ett riktigt innehållsrikt brev. Sätt er nu ned, ska ni få höra,
innan vi ta i håll med det vanliga kvällsplugget.
»Käraste Anne», började Uavy sitt brev, »jag fattar pennan
föi att låta dig veta, att vi alla må bra, och vi hoppas, att det
står bra till också med dig. I dag faller det lite snö, och Marilla
säger, att det är gumman i molnen, som: ruskar om sina fjäder-
bolstrar. Bor hon i molnen, är hon väl släkt med Gud, Anne?
På hur nära håll, måntro? Tant Lynde har varit fasligt sjuk,
fast hon är bättre nu. Hon ramla utför källartrappan i förriga
veckan. När hon ramla, så grabba hon tag med handen d
hyllan med alla mjölkbunkarna, så den braka ikull med henne,
och det blev ett riktigt dån. Marilla trodde först att det var jord-
bävning. Mjölkbunkarna gick i bitar, och tant Lynde fick ett
par revben knäckta. Doktorn kom och gav henne medikamenter
att smörja utanpå revbenen, men det förstog hon inte utan hon
tog in det med sked i stället. Doktorn sa, att det var ett
Herrans under att hon inte kola åv på kuppen, men det gjorde
hon inte, och hennes revben blev bra igen, och Marilla säger,
att nog kan man mycket bra reda sig utan doktorer alltid. Men
mjölkbunkarna kunde vi inte laga, dom fick Marilla kasta bort
på sophögen. Det var allmän tacksägelsedag i förriga veckan.
Vi hade lov från skolan och fasligt god mat till middan. Vi
fick köttfärs och stekt kalkon och äppelkaka med vispad grädde
och kringlor och ess till kaffet. Marilla sa, att jag hade säkert
förätit mig och att det skulle hända en olycka på natten, men det
gjorde det inte. Jag vaknade av mig själv och gick opp. Dora
fick örsprång sedan, men det kändes alldeles som knip i magen.
Jag hade inte örsprång nånstans.
Den vi har nu till lärare i vår skola är en herre. Han är
så skojig så. I förriga veckan så lät han oss alla pojkar i tredje
klassen skriva en uppsats om hurdan fru vi skulle villa ha, och
flickorna fick skriva om hurdan man di ville ha. Han skrattade
så vådligt så när han fick läsa dem. Så här var min. Jag
tänkte du kanske kunde tycka om att läsa den.
Den sortens Fru jag helst ville ha.
Hon får lov te uppföra sig mycket väl och ha min mat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
