Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 131 —
men när tant Jamesina bestigit sin tron, det vill säga slagit sig
ned och börjat vagga i gungstolen framför den öppna spisen,
föllo de i bildlik mening ned och tillbådo henne.
Tant Jamesina var en finlemmad gammal dam med ett ännu
fylligt ansikte och stora, milda, blå ögon, som alltjämt lyste
av ungdomlighet och glad förväntan. Hon hade skära kinder
och snövitt hår, som hon bar uppsatt i lustiga bubblor över öro-
nen — ett hårmod, som förr i världen kallades kanonlockar.
— Jag är från den gamla tiden, och ni får ta mig som
jag är, mina små stumpor, sade hon och stickade flitigt på
någonting lika luftigt och skärt som en sky i solnedgången. —
Gammalmodig är jag. både till kläder och åsikter. Jag säger
inte därför, att vare sig mina kläder eller mina åsikter är bättre
än den nya tidens. Men de passa mig. Nya skor är "stiligare
än gamla, men de gamla känns bättre på fotterna. Jag är gam-
mal nog för att få ha både mina åsikter och mina gamla tro-
tiänare i kängväg i fred. Mitt liv här ämnar jag ta ganska lätt.
Jag vet att ni, mina små mamseller, vänta, att jag ska ta vård
om er och se till, att ni håller er på mattan, men se det faller
mig visst inte in. Ni äro gamla nog för att iakttaga ett städat upp-
förande, och har ni inte lärt det ännu, så blir det väl aldrig.
Vad mig angår, slöt tant Jamesina med en skälmaktig glimt i
sina blå flickögon, så ämnar jag inte röra ett finger — ni må
skena över skacklorna aldrig så.
— O, vill någon skilja kattorna åt! bad Stella förfärad.
Tant Jamesina hade fört med sig ej blott Kisse Sara utan
även Josef. Josef, berättade hon, tillhörde egentligen en myc-
ket god vän till henne, som rest till Vancouver. — Hon kunde
inte ta Josef med sig, så därför bad hon, att jag skulle överta
honom. Jag ville inte säga nej. Det är en vacker katt — jag
menar, han har en sådan vacker karaktär. Namnet Josef har
han fått, därför att hans päls är liksom en brokig klädnad.
Den var i sanning brokig. Stella kastade sneda blickar på
Josef och sade, att han såg ut som en vandrande trasmatta.
Grundfärgen var omöjlig att avgöra. Tassarna voro svarta
med vita fläckar. Ryggen var grå med en stor gul fläck på ena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
