- Project Runeberg -  Drömmens uppfyllelse /
105

(1916) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 105 —
~ Hur är det fatt med di£? frågade den med allt skäl för-
vånade tant Lynde. — Är du sjuk?
— Nej, svarade Davy med låg röst.
— Du ser blek ut. Det är inte värt du hålls och leker ute
i solen i eftermiddag, förmanade fru Lynde.
— Vet du, hur många osanningar du slog i tant Lynde vid
middagsbordet? frågade Dora förebrående, sedan de kommit på
tu man hand efter middagen.
Nu lann bägaien över... Vreden blev Davy övermäktig,
och han fräste:
Det vet jag inte, och det rör mig inte, och håll muggan,,
annars vrider jag om kran’ på dig.
Därefter drog sig den stackars plågade ynglingen tillbaka till
en skyddad vrå invid vedstapeln för att i ro begrunda sina
synder.
Grönkulla låg insvept i mörker och tystnad, när Anne åter-
vände hem. Hon gick skyndsamt och lade sig, ty hon var myc-
ket sömnig och trött. Det hade under den förflutna veckan
varit flera små festliga tillställningar i Avonlea, och de hade
stundom dragit ut på småtimmarna. Anne hade knappt lagt ned
sitt huvud på kudden, förrän hennes ögon föllo igen. Men just
då öppnades dörren sakta, och en ynkligt bedjande röst sade
»Anne».
Anne satte sig upp helt yrvaken.
— Davy, är det du? Vad står på?
En liten vitklädd figur tassade tvärs över golvet och kröp
upp på stolen invid hennes huvudgärd.
— Anne, snyftade Davy och slog armarna om hennes hals,
jag är så förskräckligt glad åt att du är hemma igen. Jag kunde
inte somna, förrän jag talt om det för någon.
— Vad är det du måste tala om?
— Hur rysligt lessen jag är.
— Kära du, varför är du ledsen?
— För att jag har varit så stygg i dag, Anne. O, jag har
varit så fasligt stygg — styggare än nå’nsin förut i alla mina dar.
— Vad har du då haft för dig?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dromuppf/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free