Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 93 —
herr Harrison var mycket svårare att göra i lag. Först och
främst förklarade han, att det fanns alldeles för mycket natur-
beskrivningar i berättelsen.
— Ta bort allt det där sentimentala joltet om blomster-
ängar och guldmoln i skyn, sade han helt hjärtlöst.
Anne hade en obehaglig förnimmelse av, att herr Harrison
inte hade så orätt, och med stor självövervinnelse tvang hon
sig till att skära bort det mesta av sina älskade naturbeskriv-
ningar. Och tie gånger måste berättelsen renskrivas på nytt,
innan den i sitt avkortade skick — grymt stympade, påstod
Anne något så när tillfredsställde den kinkige bedömaren.
— Alla naturbeskrivningar utom solnedgången har jag tagit
boit, sade hon suckande. — Men den kunde jag verkligen inte
avstå ifrån. Den är så hänförande vacker med sitt purpur-
skimmer, som sedan smälter bort i kyligt grönklara toner,
länk, att det finns folk, som inte har sinne för sådant!
Den har rakt ingenting att göra med berättelsens gång,
sade den prosaiske farbror Harrison, och du skulle inte ha för-
lagt handlingen bland idel rikt och pampigt folk inne i en stad.
Vad vet du om tockna? Varför kunde du inte låta allting
tilldra sig här i Avonlea? Namnet skulle du naturligtvis ha
ändi at, annars hade väl fru Rachel Lynde trott, att det var hon,
som är hjältinnan.
— Nej, se det skulle då aldrig ha gått, invände Anne. —
Avonlea är den raraste plats jag vet i världen, men den är
inte så pass romantisk, att man kunde låta en gripande kärleks-
saga försiggå där.
— Vad det beträffar, så tror jag visst, att vi ha haft ganska
mycken romantik i Avonlea — kanske då och då rent av en
tragedi, sade herr Harrison torrt. — Men det är nu heller inte
vanligt folk du låter träda opp. De tala för mycket, och deras
språk är alldeles för högtravande. Där finns ett ställe, där du
låter den där bråkige älskaren prata och gå på två hela sidor
i sträck, så flickan får inte syl i vädret. Hade han gjort så
i verkliga livet, hade hon minsann snoppat av honom i rättan tid.
— Det tror jag ändå inte, sade Anne något stucken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
