Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 68 —
på platsen, ser er om efter en lämplig lägenhet till våren? För
det vore bättre att bestämma sig redan nu än till hösten. Kan
ni skaffa en möblerad våning, så mycket bättre, men går inte
det, kan vi väl alltid skrapa ihop lite gamla stolar och boid och
söka hjälp hos våra goda vänner, som ha vindskontor. Hur
som helst — fatta ert beslut så fort som möjligt och skriv till
mig, så att tant Jamesina vet, hur hon ska inrätta sig för
nästa år.»
— Jag tycker det där var en utmärkt idé, sade Pnscilla.
— Detsamma gör jag, instämde Anne förtjust. — Vi bo ju
förstås ganska bra här, men inackordering är nu alltid inackor-
dering — det kan inte förnekas. Ett inackorderingsställe blir
aldrig något hem. Låt oss då genast ge oss ut på jakt efter
någon trevlig lägenhet, innan tentamensperioden stundar.
— Jag fruktar det blir rätt svårt att få tag i en riktigt
lämplig våning, återtog Priscilla betänksam. — Gör dig inte
alltför stora förhoppningar, Anne. Trevliga hus i trevliga stads-
delar bli troligen för dyra för oss. Förmodligen få vi nöja oss
med en tarvlig liten bostad vid någon bakgata, där vi inte ha en
enda bekant. Vi få i stället göra det så mycket trevligare för
oss inomhus.
De gingo följaktligen mycket snart ut på upptäcktsfärd och
tittade på våningar, men att hitta just vad de ville ha, visade
sig svårare än till och med Priscilla föieställt sig. Våningar
fanns det nog i långa banor, möblerade och omöblerade, men
den ena var för stor, den andra för liten, den tiedje föi dyr,
och den fjärde låg för långt avlägsen från högskolan. Ten-
tamina pågingo och avslutades, terminens sista vecka bi öt in,
och allt fortfarande var deras »drömmars hem», som Anne kal-
lade det, blott ett hägrande luftslott.
— Vi få väl låta det vara så länge och vänta tills i höst,
sade Priscilla missmodigt, när de travade genom parken en
härlig aprildag med blåst och klarblå himmel. — Kanske vi då
hitta på något eget krypin — varom icke, så äro inackorderings-
ställen när oss alla dagar.
— Jag ämnar i alla fall inte gräma mig och förbittra mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
