- Project Runeberg -  Drömmens uppfyllelse /
50

(1916) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med tillbedjan i rösten. — Det är riktigt så att jag känner
min sköna värk i hjärtat... Det är ändå näpnare och egen-
domligare än till och med fröken Lavendels lilla förtjusande hem.
— Det är namnet jag särskilt vill att du ska ge akt på, sade
phil. — Titta — i vita bokstäver, runt valvbågen över grinden
— »Carolinas tjäll». Det är väl bedårande! Hälst vid den här
avenyen, där den ena vräkiga miljonärvillan med de mest pre-
tentiösa namn avlöser den andra. Nej, Carolinas tjäll rätt och
slätt — jag tycker det är rörande?
— Har du någon aning om vem Carolina är? frågade Priscilla.
— Jo, Carolina Spofford heter den gamla dam, som rår om
stället, så mycket har jag utrönt. Hon bor där tillsamman med
sin brorsdotter, och det ha de nu gjort i hundratals år — lite
mer eller mindre — kanske lite mindre, Anne. Överdrift är
bara en högre flykt av den poetiska fantasien. Jag har hört
sägas, att rikt folk har mer än en gång sökt få köpa stugan
och tomten — de äro nu värda en hel förmögenhet, kan du
förstå. — Men Lina vill inte sälja på några villkor. Och bakom
stugan ligger en köksträdgård med knotiga äppelträd — du
får se den, när vi komma ett stycke förbi — tänka sig, en kål-
gård med rabarber och äppelträd vid denna snobbiga aveny!
— Jag kommer att drömma om Carolinas tjäll i natt, sade
Anne. — Jag känner mig alldeles som om jag hörde dit. Jag
undrar, om det nånsin kommer att foga sig så, att vi få se
det invändigt?
-— Det är knappast troligt, sade Priscilla.
Anne smålog hemlighetsfullt.
■— Nej, troligt är det inte. Men jag är ändå övertygad
om, att det kommer att ske. Jag känner på mig alldeles tyd-
ligt — hädanefter kommer också du att tro pä aningar — att
Carolinas tjäll och jag en gång skola göra varandras närmare
bekantskap.
I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dromuppf/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free