Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 41 —
terhga banan», skrev hon. »Bevara oss väl, så’na harkrankar
de skicka oss och så’n smörja de predika! Hälften av det är
inte sant, och vad värre är, det är inte den rätta läran. Den,
som vi just nu ha, är den värste av allihop. Han tar en text,’
och så predikar han över något helt annat. Och så säger han,
att han inte tror, att hedningarna äro evigt förtappade. Det
var mig just en skön ordning. Om så vore, är ju alla pengar,
som vi under tidernas lopp gett till hednamissionen, rakt kastade
i rännstenen. Vad går du i för kyrka, Anne? Jag hoppas du
går legelbundet. Det händer ofta, att personer, som rest från
hemmet, bli så slappa med sitt kyrkogående, och jag har hört
sägas, att högskolestuderande synda mycket i detta avseende.
Det påstås till och med, att många läsa på sina läxor på sönda-
gen, just när mässan pågår. Så lågt hoppas jag du aldrig skall
sjunka, kära Anne. Kom ihåg, hur du har blivit uppfostrad.
Och var noga med vad vänner du väljer dig. Det lär vara ett
mycket blandat sällskap vid de där högskolorna. Utvärtes kan
de nog vara som vitmenade grifter, men invärtes äro de glupande
ulvar, det är säkert, det. Och inlåt dig helst inte alls med nå-
gon ungherre, som inte är härifrån ön.
Jag fåi väl lov att berätta för dig det löjliga, som hände den
dan. då vikarierande pastorn var på besök. Det var det galnaste
jag nå’nsin har sett, jag sa’ just till Marilla: om Anne hade varit
här, skulle hon ha skrattat sig alldeles fördärvad. Till och
med Marilla skrattade. Du vet, att han är en liten, kort och fet-
lagd karl och ganska hjulbent. Nå, herr Harrisons gamla sugga
den stoia tjocka -— hade, som hon ofta brukar, förirrat sig
hit och tog sig in på gården och steg in i köksfarstun utan att
vi hade en aning därom, och där var hon, när pastorn kommer
stegande och träder in. Hon tog förstås ett skutt för att komma
ut, men däi fanns ingen väg utan mellan de både krumböjda be-
nen. Och då for hon in emellan dem, och eftersom hon var så
stoi och pastorn så liten, så lyfte hon opp honom från marken
och det bar åstad med honom, sittande grensle på suggan. Hat-
ten flög åt ena hållet och det spanska röret åt ett annat, just
som Marilla och jag kommo ut. Ja, den anblicken glömmer jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
