Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 33 —
av mina livsdagar och gräma mig över att jag inte tog den
andre.
— Var du då inte — kär —- i någondera av dem? frågade
Anne litet tveksamt. Det bar henne emot att med en alldeles
ny bekantskap tala om de hemlighetsfulla krafter, som förmå
omdana ett människoliv.
— Åh bevara mig — inte kan jag bli kär i någon! Det
ligger inte för min röst. För resten skulle jag inte vilja bli det.
Den där kärleken gör en bara till slav. Karlarna få så mycket
makt över en — jag vill ha kvar mitt självständiga väsen__
Nej för all del, Alec och Alonzo är två hyggliga pojkar, och
jag tycker riktigt bra om dem bägge två. På pricken lika bra
— så att då är det ju genast förkylt... Alec ser förstås bäst
ut, och aldrig kunde jag tänka på att ta någon, som inte ser
bra ut. Så har han jämnt och gott lynne och det. sjötaste
svarta lockiga hår. Det finns rakt ingenting att anmärka på
honom, och en sådan där fullkomlig man skulle jag nog tröttna
på i längden.
— Nå men varför gifte du dig inte då med Alonzo? frå-
gade Priscilla allvarligt.
— Hu, att gå och vara gift med en, som heter Alonzo! sade
Phil i jämmerlig ton. — Det skulle jag aldrig härda ut med.
Men han har en fin romersk näsa, och det vore ändå roligt att
ha någon i släkten med en nobel näsa. Jag är tokig i vackra
näsor. Din näsa är utmärkt bra, Anne Shirley. Alonzos stiliga
näsa vägde vådligt tungt i vågskålen. Men namnet! Nej, jag
kunde omöjligt fatta mitt beslut. Det kanske hade varit bäst
att göra med Alec och Alonzo som med hattarna — ställa upp
dem bredvid varandra, blunda och så ljustra den ene med
hattnålen.
— Hur kände Alec och Alonzo i sina hjärtan, när du reste
din väg? sporde Princilla.
— Åh, de ha hopp ännu. Jag sa’ dem, att de fingo vänta,
tills jag hunnit bestämma mig. De väntar så gärna. De är galna
i mig bägge två. Under tiden ämnar jag roa mig av alla krafter
här. Jag får nog snart en hoper uppvaktande kavaljerer här
Montgomery, Drömmens uppfyllelse. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
