Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 28
skulle inte kunna önska mig någon bättre. Vi äro alla tjänare
på ett eller annat sätt, och om det med sanning kan skrivas om oss
på vår gravsten, att vi varit trogna, så behövs ju inte mer. Här ^
är en liten vemodig grå platta, Prissy — »till minnet av ett älsk-
lingsbarn.» Och här är en annan vård, »rest till minnet av en av- f
liden, som ligger begraven annorstädes.» Jag undrar, var den
okända graven är. Ack, Prissy, nutidens kyrkogårdar komma
aldrig att tala till ens hjärta såsom denna. Du hade rätt — hit
skall jag gå ofta. Jag är redan alldeles betagen i platsen. Men
se, vi äro inte ensamma — det står en flicka vid andra ändan av 1
den närmaste allén.
— Ja, och jag tror att det är just samma flicka, som jag såg ■
i högskolans vestibul i morse. Jag har gett akt på henne en liten
stund. Hon har gått in i allén en fem sex gånger, som om hon
ville komma bort till oss, men lika många gånger har hon vänt
om igen. Antingen är hon rysligt blyg eller också har hon !
ont samvete. Låt oss gå och möta henne. Det är bestämt
lättare att bli bekant här ute i det fria än uppe på högskolan.
De vandrade framåt den gräsbevuxna valvgången bortåt j
den okända flickans håll. Denna hade nu satt sig ned på en
gravhäll under en yvig och vackert slokande tårpil. Hon var
verkligen mycket vacker, av den skönhetstyp, som mera tjusar .
genom färger och livfullhet än genom regelbundna drag. En
glans av brun kastanje låg över hennes silkeslena hår, och en .
fin rodnad hade stigit upp på hennes runda kinder. Hennes .
ögon blickade stora, bruna och milda under starkt markerade -
svarta bryn, och munnen med dess alltför korta överläpp var
rosenröd. Hon bar en välsydd brun promenaddräkt, under vil-
ken två små högst moderna skor tittade fram, och hennes ba-
nangula hatt, vars kulle kransades av stora vallmor i gyllen-
brunt, bar en omisskännelig prägel att ha utgått från en modist,
som var mästarinna i sin konst. Priscilla erinrades på ett nå-
got pinsamt sätt om att hennes egen hatt monterats av fröken
i Avonleas sybehörsaffär, och Anne undrade med en lindrig
känsla av obehag, huruvida den blus, som hon själv sytt och
fru Lynde fäst in med knappnålar, när den provades, såg myc- :
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
