Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Den stora dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att de tyska undervattensbåtarna verkligen duga
något till.
Aftonen den 21:sta september kan Otto
Weddingen aldrig glömma. Det är denna kväll, fylld
av en mättad solglöd i väster, vilken med oändlig
färgprakt delar med sig av sitt sken åt havet,
som han gör den upptäckt, som leder till ett av
hans djärvaste och för hans liv mest avgörande
beslut.
Hans kikare följer horisonten i väster där det
döende solljuset är starkast och han tror knappast
sina ögon då han varsnar icke mindre än tre
engelska örlogsskepp sakta kryssande ute på
Nordsjön.
Hans tankar i detta ögonblick vändas mot
fienden och han mumlar:
— I haven kallat Nordsjön på skämt för
»tyska havet» — jag skall, tag mig tusan, visa,
att det är det tyska havet.
Och han kastar ännu en blick från tornet på
de tre pansarkryssarna.
Så stiger han ned under däck, beordrar »U 9:s»
sänkande under vattenlinjen så djupt att endast
periskopet synes över vattenytan och ger Spiess order
om att följa de tre kryssarna på avstånd.
Intresset och spänningen ombord är på sin
höjdpunkt och man turar om med att kasta en blick
i periskopet, vari man allt fortfarande ser de tre
kryssarna sakta röra sig framåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
