Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 2. Ett stort tillfälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
610
Utan tvifvel funnos många närvarande vid denna
invigning som likt mördaren trodde att den nye presi-
denten vid utdelningen af ämbeten icke skulle glömma
dem. Det är sorgligt att tänka att vi med rätta måste
tillskrifva denna själfviska känsla mycket af den vid så-
dana tillfällen framträdande hänförelsen och att det är
för den skull som fanor svaja, män tåga i procession,
raketer klyfva luften och kanoner dundra. Blott den
stora mängden, som lifvas af patriotism och icke har
något hopp om belöning, känner sig vid sådana tillfäl-
len genombäfvas af en ren hänförelse. För ämbetsjä-
garne är det hela fullgjordt med ett ihåligt, intetsä-
gande sken. Det är icke ovanligt att få höra män skryta
öfver huru mycket de uträttat för det segrande partiet,
huru många marscher och kontramarscher de gjort och
huru mycket inflytande de användt för de triumferande
kandidaterna och att höra dem i kraft däraf hota att de
icke skola göra det mera, om deras tjänster icke för-
skaffa dem ett ämbete. Guiteaus vansinne var blott en
stegring af andra mäns vansinne. Det är omöjligt att
mäta allt det onda som denna ursinniga glupskhet ännu
kan draga öfver landet. Hvarje reform af ämbetsväsen-
det som förminskar detta raseri, äfven om den icke helt
aflägsnar det ur amerikanarnes sinnen, borde understöd-
jas af hvarje fosterlandsälskande medborgare.
Få personer i landet kände i högre grad än jag
det slag som tillfogades oss genom mordet på president
Garfield, och få personer hade bättre skäl för en sådan
känsla. Jag icke blott delade med nationen dess stora
allmänna sorg öfver att en bra man blifvit grymt och
dåraktigt mördad i sina kraftigaste år och i gryningen
till den högsta ära och gagnelighet, utan jag sörjde äf-
ven öfver den förlust som jag ansåg att hans död hade
tillfogat det färgade folket i landet. Ty ehuru jag en
tid hade mina farhågor rörande den kurs herr Garfield
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
