Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 1. Mitt senare lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
603
af min historia. Jag betraktade, såsom jag sagt, mitt
verb som fullbordadt. Men vänner och förläggare täfla
om att framhålla den meningen att verkets enhet och
fullständighet fordra att det skall slutas af samma hand
som började det.
Mycket har mött mig och sysselsatt mina tankar
och min verksamhet mellan åren 1881 och 1891. Jag-
vill tala härom. Likt de flesta människor som utgifva
sina själfbiografier önskar jag att min historia skall be-
rättas så gynsamt för mig som det låter förena sig med
en skyldig aktning för sanningen. Jag vill icke att nå-
gon skall tro mig vara okänslig för det enastående i
min lefnadsbana eller det egendomliga förhållande hvari
jag står till min tids och mitt lands historia. Jag vet
och känner att det är någonting att öfver hufvud hafva
lefvat i denna republik under den senare hälften af detta
händelserika århundrade, men jag vet att det är mera
att hafva haft någon liten del i de stora tilldragelser
som hafva utmärkt det från allt hvad öfriga århundra-
den bevittnat. Ingen människa lefver för sig själf eller
bör lefva för sig själf. Mitt lif har öfverensstämt med
detta bibelord, ty mer än de flesta människor har jag-
varit den sprängkil som öppnat mitt folk väg i manga
riktningar och till många platser som det aldrig förut
nått. Det har i viss mån varit min uppgift att stå som
dess värn i den moraliska kampen mot förtalets, smädel-
sens och förföljelsens pilar samt arbeta på att aflägsna
och öfverstiga de hinder som i form af vilseledande fö-
reställningar och seder stängt vägen för dess framåt-
skridande. Jag har icke funnit detta vara någon hård
lott, utan mitt lifs rätta och naturliga kallelse. Jag
hade knappt blifvit en tänkande varelse då jag först
lärde hata slafveriet, och sedermera var jag knappast
fri förrän jag förenade mig med den ädla skaran af abo-
litionister i Massachusetts, med William Lloyd Garnson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
