Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 15. Vägd på vågen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borgare för Förenta staternas president. Detta var all-
deles för mycket att bära, och man frågade sig med nå-
got sådant för ögonen: ”Hvart skall världen taga vä-
gen, och hvar skall det här sluta? Förskräckligt! För-
skräckligt!”
Det länder till beröm för den amerikanska senatens
manlighet att den icke lät inverka på sig genom något
af allt detta och att den icke spillde någon tid på frå-
gan om min bekräftelse i ämbetet. Jag har hört och
tror det vara tillförlitligt att främst bland dem som un-
derstödde min bekräftelse mot de gjorda invändningarna
var Hon. Roscoe Conkling från New York. Hans tal
vid detta tilllälle säges af de senatorer som hörde det hafva
varit ett af de mästerligaste och vältaligaste som någonsin
hållits på senatens golf, och detta är jag äfven villig att tro,
ty herr Conkling äger Henry Clays eld och glöd, Cal-
houns fina udd och Daniel Websters väldiga storsla-
genhet.
Då ansträngningen att omintetgöra min bekräftelse
slagit fel, var ingenting att göra annat än vänta på
något uppenbart faktum som kunde rättfärdiga mitt af-
lägsnande från befattningen, och på detta behöfde mina
ovänner icke länge vänta. Efter en eller två månader
inbjöds jag af ett antal medborgare i Baltimore att hålla
en föreläsning i denna stad i Douglass Hall — en bygg-
nad uppkallad till min ära och afsedd för bildningsän-
damål. Denna inbjudning efterkom jag och valde sam-
ma föreläsning som jag hållit två år förut i staden Wa-
shington och som då ordagrant återgafs i tidningarna
och högt berömdes af dem. Ämnet för föreläsningen
var ”Vår förbundshufvudstad”, och jag sade däri många
smickrande saker om staden, som voro lika sanna som de
voro smickrande. Jag talade om hvad den varit i det för-
flutna, hvad den var nu och hvad jag ansåg den bestämd
att blifva i framtiden, gifvande den all ära för sina goda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
