Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 12. Hopp för nationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brown och mig. Men att tala eller höra på tal var icke
hvad folket hade samlats för. Tiden för diskussion för-
gick. Det var icke logik, utan jubelhornets signal som
hvar och en ville höra. Yi väntade och lyssnade efter
en åskvigg från skyn som skulle sönderslita fyra millio-
ner slafvars fjättrar; vi så att säga vakade vid stjär-
nornas dunkla sken i förbidan på gryningen af en ny
dag; vi längtade efter svaret på århundradens ångestfulla
böner. Ihågkommande de bundna och bundna vid dem
ville vi förena oss i frihetsropet och de befriades lofsång.
Klockan blef åtta, nio, tio och ännu intet ord. En
tydlig skugga tycktes falla öfver den väntande mängden,
som talarnes förtröstansfulla yttranden förgäfves sökte
skingra. Ändtligen, då tålamodet nästan var uttömdt
och oron började öfvergå till ångest, framskyndade en
man (jag tror det var domaren. Russel) med hastiga steg
genom mängden och utropade med ett anlete som strå-
lade af de nyheter han medförde och i tonfall som ge-
nombäfvade alla hjärtan: ”Den kommer!” ”Den pas-
serar trådarna nu!” Verkan af denna underrättelse var
lörunderlig öfver all beskrifning, och tafian var upprörd
och storartad. Glädjen och hänförelsen tog sig uttryck
i alla former, från tacksägelserop till snyftningar och
tårar. Min gamle vän Rue, en färgad predikant och be-
gåfvad med en ovanligt stark och klar stämma uttryckte
stundens innerliga rörelse, då han tog upp och kom alla
röster att stämma in i lofhymnen: ”Högt pukan nu ljude,
af jublet en tolk, sen Herren ur träldomen friat sitt folk.”
Vid tolftiden, då det blef tydligt att det icke fanns
nagon benägenhet att lämna salen, som dock måste ut-
rymmas, reste sig min vän Grimes (välsignadt vare hans
minne) och föreslog att fortsätta mötet i tolfte baptist-
kyrkan, där han var pastor, och snart var denna kyrka
packad från dörrarna till predikstolen, och detta möte
upplöstes icke förrän nära dagbräckningen. Det var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
