Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 20. Lifvet som lärling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
om ”niggrerna”, sägande att de skulle ”bemäktiga sig
landet” och att de ”borde dödas”. Uppmuntrade af ar-
betare som, väl vetande mig vara slaf, icke brydde sig
om att tvista med herr Gardiner om min därvaro, gjorde
dessa unga män sitt värsta för att göra det omöjligt för
mig att stanna. De kallade mig sällan att göra något
utan att tillägga en svordom, och Edward North, den
störste i allt, skurkaktighet inberäknad, vågade till och
med slå mig, hvarvid jag tog honom och kastade honom
i dockan. Närhelst någon af dem slog mig, slog jag
tillbaka igen, likgiltig för följderna. Jag kunde reda
mig med hvar och en af dem ensam, och så länge jag
kunde afhålla dem från att slå sig ihop, gick allt myc-
ket bra. I den strid som slutade mitt arbete hos herr
Gardiner anfölls jag af fyra stycken på en gång — Ned
North, Ned Hayes, Bill Stewart och Tom Humphreys,
Två af dem voro lika stora som jag, och de voro myc-
ket nära att döda mig midt på ljusa dagen. En kom
framifrån, beväpnad med en tegelsten, och det fanns en
vid hvardera sidan och en bakom mig, så att de stängde
in mig från alla håll. Jag blef slagen på alla sidor;
och medan jag var sysselsatt med dem som voro fram-
för mig, fick jag bakifrån ett slag i hufvudet af en tung
handspak. Jag blef fullständigt bedöfvad af slaget och
föll tungt på marken bland timmerna. Begagnande sig
af mitt fall, rusade de på mig och började bearbeta mig
med sina knytnäfvar. Jag lät dem hållas en stund, se-
dan jag kommit till mig själf igen, för att hemta styrka.
De gjorde mig föga skada så till vida; men då jag slut-
ligen blef trött på denna lek, reste jag mig plötsligt,
och trots deras tyngd lyckades jag verkligen komma
upp på mina händer och knän. Just då jag gjorde detta,
gaf mig en af dem med sin stöfvel en stöt i mitt vän-
stra öga, som en stund kändes som om ögongloben blif-
vit spräckt. Då de sågo mitt öga fullständigt tillslutet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
