- Project Runeberg -  Frederick Douglass' lif och samtid /
145

(1895) [MARC] Author: Frederick Douglass Translator: Carl Stenholm - Tema: Slavery
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 17. Sista gången jag skulle piskas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

145
alla de krafter som erfordradea till mitt beskydd (jag
öfverflyttar hans ord på mitt eget språk), och om jag
ville följa hans råd, skulle han skaffa mig roten af den
ört hvarom han talade. Han sade mig vidare att om
jag ville taga denna rot och bära den på min högra
sida, skulle det vara omöjligt för Covey att tilldela mig
ett enda slag, ty med denna rot på mig kunde ingen
hvit man piska mig. Han sade att han burit den i
många år och till fullo pröfvat dess förtjänster. Han
hade aldrig erhållit ett enda slag af en slafägare, sedan
han börjat bära den, och han väntade aldrig att få något
sådant, ty han tänkte alltid bära denna rot till sitt be-
skydd. Han kände Covey väl, ty fru Covey var dotter
till fru Kemp, och han (Sandy) hade hört om den bar-
bariska behandling jag varit underkastad och ville gärna
göra något för mig.
Nu var allt detta tal om roten orimligt och löjligt
för mig, om icke rent af syndigt. Jag förkastade först
tanken att detta enkla bärande af en rot på min högra
sida (en rot vid vägen som jag trampade på hvar gång
jag gick i skogen) kunde äga någon sådan magisk makt
som han tillskref den, och jag var därför icke hågad
att fullstoppa min ficka därmed. Jag hade -en verklig
motvilja för alla som gjorde anspråk på vspådomskonst.”
Det anstod ej en person af mina kunskaper att gynna
sådana förbindelser med djäfvulen som denna kraft inne-
bar. Men med all min lärdom — den var i verklighe-
ten förskräckligt liten — var Sandy min öfverman.
”Mitt bokvett”, sade han, ”hade icke hjälpt mig mot
Covey” (ett kraftigt argument just då), och han besvor
mig med glänsande ögon att försöka detta. Om det icke
gjorde något godt, kunde det icke göra någon skada,
och det skulle icke kosta mig det minsta. Sandy var
så ifrig och så förtröstansfull i afseende på de goda
egenskaperna hos denna växt, att jag för att ställa ho-
Frederick Douglass.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:15:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/douglass/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free