Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 11. Jag växer till i kunskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
ELFTE KAPITLET.
Jag växer till i kunskap.
Min iierskarinna. — Hennes plikter som slafägarinna. — Deras verk-
ningar på hennes ursprungligen ädla natur. — Hennes strid med
sig själf. — Hon motsätter sig min läsning. — För sent. - Hon
hade gifvit mig ”tummen”, och jag var besluten att taga ”alnen”.
— Huru jag fullföljde min läslust. — Mina lärare. — Hvilka
framsteg jag gjorde. — Slafveriet. — Hvad jag hörde sägas
därom. Tretton år gammal. — The Columbian Orator. —
Dialog. _ Tal. — Sheridan. — Pitt. — Lorderna Chatham och
Fox. — Förökadt vetande. — Friliet. — Sång. — Dysterhet.
Fru" Sophias olycka. — Mitt hat till slafveriet. — Samma upas-
träd kastar mörk skugga öfver oss alla.
Jag bodde i herr Aulds familj i Baltemore i sju år,
hvarunder min ställning var, såsom almanackan säger
om väderleken, föränderlig. Det intressantaste i min
historia här var huru jag lärde mig läsa och skrifva
under tämligen ogynsamma förhållanden. Vid förvärf-
vandet af denna kunskap nödgades jag taga min tillflykt
till omvägar som ingalunda stodo i öfverensstämmelse
med min natur och som voro verkligt förödmjukande
för min heders- och uppriktighetskänsla. Min herskar-
inna, som hejdats i sina välvilliga afsikter mot mig, icke
blott upphörde att undervisa mig, utan gjorde sig hård
mot alla mina försök att lära mig läsa. Jag är emellei-
tid skyldig att säga att hon icke genast inslog denna
kurs i all dess stränghet. Antingen ansåg hon det onö-
digt, eller saknade hon de förvända tänkesätt som be-
höfdes för att komma henne att med ens glömma mm
mänskliga natur. Hon var, såsom jag sagt, af naturen
en god och ömhjärtad kvinna, och i sitt hjärtas männi-
skovänlighet och sitt sinnes oskuld bemödade hon sig,
när jag först kom för att vistas lios henne, att behan a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
