Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 2. Flyttning från mormor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
sterlösa väggarna, trappstegen som var det underbaraste
prof på handtverkskonst och hålet, som var så besyn-
nerligt utgräfdt på framsidan af eldstaden och där mor-
mor gömde sin potatis för att bevara den för frost om
vintern, allt detta var fullt af intresse för min barnsliga
iakttagelseförmåga. Ekorrarna som hoppade på staketen,
klättrade i träden eller samlade sina nötter beredde mig
ett ständigt nöje. Till höger om hyddan stod äfven den
gamla brunnen, med sin ståtliga och skypekande hiss-
bjälke, som var så skickligt inpassad mellan grenarna
af hvad som en gång varit ett träd och balanserade så
väl, att jag kunde röra den upp och ned med bara en
hand och skaffa mig vatten att dricka utan att behöfva
kalla på hjälp. Och icke voro platsens behag slut här-
med. På ett litet afstånd stod herr Lees kvarn, dit folk
kom i stort antal för att få sin säd malen. Det är mig
omöjligt att beskrifva allt hvad jag tänkte och kände,
när jag satt på stranden och iakttog kvarnen samt huru
dess väldiga hjul svängde omkring. Kvarndammen hade
äfven sina härligheter, och med min knappnålskrok och
trådref kunde jag få så roliga napp, om jag också mån-
gen gång icke kunde fånga en enda fisk.
Det dröjde emellertid icke länge, förrän jag började
lära det sorgliga faktum att detta mitt barndomshem
icke tillhörde min kära gamla mormor, utan någon som
jag aldrig sett och som bodde långt bort. Jag fick
också veta det ännu sorgligare faktum, att icke blott
huset och jordstycket, utan mormor själf och alla de
små barnen omkring henne tillhörde en hemlighetsfull
personlighet, som af mormor med alla tecken till vördnad
kallades ”gamle herrn”. Så började tidigt moln och
skuggor att falla, på min väg.
Jag fick veta att denne gamle herre, hvars namn
alltid tycktes nämnas med fruktan och . bäfvan, blott
tillät de små barnen att bo hos mormor en begränsad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
